nej

började twittra förra veckan- ångrar mig redan

HERREGUD VA BRA

varför just jag

Körde min mobil i tvättmaskinen igår. Tillsammans med lakanen, 70 min tvätt i 90 grader. Den funkar inte längre kan man nu konstatera. Va fan ska man köpa för abbonemang/telefon nurå?

stoppa pressarna!

Jag har varit på kurs i Sthml mellan den 22-23. När jag kom hem på kvällen igår satte jag mig efter ett tag för att kolla min mail. Och där låg det:

"Bästa stipendiat
Journalistfonden för vidareutbildning beslutade vid sitt sammanträde 22 mars 2011 att tilldela dig stipendium för vidareutbildning enligt personlig studieplan. Du är en av 16 stipendiater som utsågs bland 69 sökande.
Förteckningen bifogas nedan och i pdf-format.
Hälsningar XXX"

För någon månad sedan sökte jag ett stipendium för att kunna läsa en kurs. 7,5 poäng i kvinnors ledarskap och undersökande journalistik på JKM i Stockholm. En kurs som kostar cirka 30 000 kronor. Jag måste erkänna att mina förhoppningar inte var enormt stora när jag tryckte på send.

Men ja, igår fick jag besked, jag får stipendiet. Nu ska jag bara anmäla mig till kursen också. Är så sanslöst glad och stolt över mig själv. Nu ser jag så fram emot hösten, kan knappt bärga mig!

tiden alltså

Nu är min arbetsdag slut, känns inte som jag fått något gjort av allt det som borde göras. Har avverkat kanske 2 av de 15 samtal som borde ha gjorts. Men man har ju ändå hunnit med en hel del, att glädjas för de närmsta, att ringa till företagspampar, pratat med alla kollegor och dragit en massa skämt och vattendjur. klassisk dag

åh

Nu ska jag åka hem, från jobbet. för att återhämta mig lite. helt död och förkyld.
men SOM jag skrattat idag. vart inne på denna sidan

autokorr, det blir fan aldrig tråkigt.

trött

Hjälp vilken dag. Är helt slut nu efter stress, mycket händelser och oväntade events under min onsdag. nu ska jag hem, försöka ut och gå en sväng om det inte snöar för mycket i Jkpg, här utanför jobbet öser det ner. Och sen ska jag äta soppa och känna efter om jag ens ska jobba imorgon. Förkylningen som jag ådrig mig i Sthml släpper inte, det är verkligen helt sanslöst vad det sitter i. ush

trötter

Hjälp vilken dag. Är helt slut nu efter stress, mycket händelser och oväntade events under min onsdag. nu ska jag hem, försöka ut och gå en sväng om det inte snöar för mycket i Jkpg, här utanför jobbet öser det ner. Och sen ska jag äta soppa och känna efter om jag ens ska jobba imorgon. Förkylningen som jag ådrig mig i Sthml släpper inte, det är verkligen helt sanslöst vad det sitter i. ush

hjälp

Facebook knows me to well... speciellt i adressraden

den har anlänt

they see me rolling, they hating

glad

det är inte så många som uppmärksammat att man ska byta jobb. Inte ens när det blev offentligt kom det fram redaktionsmedlemmar och sa: va kul!
Så då tänker man att alla kanske inte tycker de är kul alls.

Men idag fick jag ändå en blomma av B. Hon kom fram helt oväntat för att säga, välkommen som vår nya chef. Och detta från en kvinna som jobbar på företaget i stort sett hela sitt yrkesliv och sett ett antal chefer. Uppfriskande och så himla uppskattat.

nu ska man bara försöka vårda det lilla livet också och se till att den överlever. kan ju bli lite pinsamt annars

första dagen på resten av allt annat

Idag chefar jag loss. det är min första dag på egen hand. Spännande och jag känner mig lugn men något stressad. Vad mycket det är att hålla koll på, och varje gång det känns som man har lite mer koll så kommer något emellan och man glömmer bort vad det var man sysslade med innan avbrottet.

Fast min största fear är nog att alla ska börja granska nogrannare och titta snett på mig för att jag är 28 (snart 29) och kvinna. Jag är inte rädd för hur jag kommer reagera- jag skiter fullständigt i det - men jag är lite orolig för att det kommer att bli situationer som är jobbiga att lösa. Eller skitsnack, åh vad trött jag är på sånt. Men gabba habba, det ordnar sig. Nu kör vi!

ilandsproblem

idag jag jag scrollat så mycket med musen på jobbet att jag fått ont. numera scrollar jag med långfingret för att läka mitt lilla pekfinger.. aj aj.

ser genom mig

i fredags när min frisör tvättade mitt hår efter färgning frågade hon mig "Är du väldigt stressad?" Kanske inte den vanligast frågan att få från sin frisör men jag erkände att det var nog så. "Det känns i din hårbotten, du är stel och hård." What liksom!? Men det stämmer tydligen, är det inte konstigt. Att man kan avgöra stressgraden i hövet.

Så nu är det antistresskampanj denna vecka. Har ställt in en sak jag skulle göra för att verkligen hinna med att slappna av. Det ska bli både skönt och...avslappnande.

detta är ett underbart fotoprojekt. back to the future. att kopiera barndomsbilderna mycket ... mycket senare. vilken fantastisk tanke. nästan avundsjuk att jag inte kom på själv

surt säger räven

Lite tråkigt är det allt. Idag ska jag ha redaktionsmöte med min ungdomsredaktion. Jag ska tyvärr inte vara redaktör för dem längre iom att jag snart byter tjänst. Åh så tråkigt det känns. har varit roligt och utmanande att verkligen utveckla och driva redaktionen framåt.

På ett sätt känns det väldigt tomt, å andra sidan vet jag att min nya tjänst kommer bli fantastiskt kul och att det helt enkelt inte finns tid för något mer. Även om jag hade önskat att det inte var så. Det är med lite bitterhet som jag lämnar över, men jag är säker på att min efterträdare kommer sköta redaktionen väl, vilket känns otroligt lättande.

Så, nu förbereder jag mig för sista anstormningen. Med papper, feedbackmail och sortering.

plötsligt händer det

... good hairday. det var längesedan kan jag säga

mr chef

nattprat för en vecka sedan, jag väcks av att jocke skriker rakt ut:

Men du är ju så jävla kass!
jag: Va, vem?
Mr chef: Domarjäveln ju!
jag: okej... *livrädd och nyvaken

sanslöst

Ibland undrar man ju om det här med "internet" verkligen är hälsosamt. Underbaraclaras bebis är tydligen i världen, och det är ju kul för henne. Men seriöst, nästan 1 000 kommentarer på knappt ett dygn? Va fan gör folk på sin fritid, sitter och väntar på att hon ska skriva något om barnet som landet? Måste erkänna att jag tycker det är mer än sanslöst, vet ju att hon har många läsare, men det är lite in i absurdum. har en stark magkänsla av att lägga ner hela min blogg. Jag har inga 1 000 läsare men fy, människor är ju som synes maniska bara de hittar en hang-up.

vad tar all tid vägen

min vecka, och även min förra, har varit sanslöst stressig. har så mycket att göra på veckodagarna för att frigöra tid från helgerna men denna blev nog ändå lite extrem.

måndag: fika med malin, handla lite mat+hämta bilen, hemma kl 20,00.
tisdag: jobba kväll, så hann med att städa lite och löpa på förmiddagen innan jobbet
onsdag: jobba kväll, satt i styrelsemöte hela förmiddagen fram till 13,00
torsdag: jobbar långdag, träna, sen packa för sthml.
fredag: jobba och sen sätta mig i bilen och köra till sthml.

Har börjat inse att jag antagligen måste börja dra ner på allt planerat för att orka existera. Helt slut efter allt detta farande fram och tillbaka. Det behövs verkligen minst en dag när man är hemma i sitt hem och inte gör något alls. Hur många sådana har ni?

så många val, så lite tid

Man tänker ju lite på att köpa ny bil va.. eftersom min egen har gett mig major problem med baksidan på mitt lår och antagligen ischias så kanske det är dags. kan inte köra mer än en timme i min bil innan jag får sanslöst ont i baksidan av låret och nästan ända ner till foten. Och nu så står man och väljer mellan, modell, årtal, inredning och utredning. Men ja.. också färg såklart.

Jag har haft röd nu i två omgångar så där säger skräddaren nej. Men i övrigt....



blå abyss?


shark grey?


vit macre?

annorlunda

Denna vecka har jag arbetat på en annan redaktion på tidningen. Vi har haft arbetsrotation för att lära känna våra medarbetare på andra redaktioner bättre. Det hela har fortlöpt rätt så smidigt förutom att pendlingstiden blir förlängd med en rätt bra stund.

Men dock, va konstigt det är att sitta vid en helt annan arbetsplats än sin egen. Den anpassar man, bygger om och donar med för att det ska kännas behagligt. Man blir nästan lite förvirrad när man ska besluta var man ska sitta och anteckna och med vilken hand man ska ta telefonen. Känner ändå att jag vant mig rätt fort men jag föredrar ändå min egen plats eftersom den är just "min".

Sista dagen är dessutom rätt så lugn. Inte så mycket inbokat men en hel del småsaker som ska slutföras. Skönt avslut på en annorlunda vecka. Börjar ju till exempel dagen med att skriva ett blogginlägg, bara en sån sak.

sprit

img src Elsa Billgren

Alla som har varit hemma hos mig har sett och i mång fall även (tyvärr) smakat min k-pistsprit. En helt sjuk spritflaska, formad som ett gevärr, som min pappa fått av nån galen ryss eller polack. anywho, tänkte inte så mycket på det. Spriten är stark som söhren och smaka inte direkt hallon. Men döm av min förvåning när jag hittade bilden ovan på Elsa Billgrens blogg. Åh Elsa dricker också sprit ur en kpistflaska, fast det var visst päronlikör i denna flaska. det är det inte i min det är bara vodka, believe me

vajjert

Det är faktiskt skönt att känna sig lite hemma på sin arbetsplats. att inreda och piffa till lite gör det en rejält portion bättre. Jag har smyckat ut lite men också bytte jag skrivsbordsunderlägg idag.

Bilden är tagen i Kanada, en del mil söder om Montreal. Mitt ute i ingenstanns. Vägar som aldrig verkar ta slut skär rakt igenom skog, fält, höjder och dalar. Det är ofattbart att inse hur stort landet är men också hu obebott det är på landsbygden. I Sverige bor vi 18 personer per kvadratkilometer, förhållandevis lite. I Kanda är den siffran tre... tre personer per kvadratkilomter. Tillgängligheten till all denna mark är minimal då det finns få vägar som ens kan kallas vägar. En hel ocean redo att upptäckas. Fantastiskt land.. helt klart. Vackert är det i alla fall

Inte ofta

Det är som sagt väldigt sällan jag känner behovet att "skriva av mig". Men idag är faktiskt en sådan dag. Men, för att jag skulle skriva av mig detta hade jag behövt en anonym blogg. Open vs anonym...

Jag tänker inte specefikt på mig själv. Jag bryr mig inte särskilt mycket av vad som delar med mig av och inte, så länge det känns okej. Men problem eller tankar kommer ju sällen från en och samma person. Och när det blir fler inblandade är det desto känsligare. Jag har ingen större lust att lämna ut andra, som jag tycker om. Att jag bloggar är mitt val, men andra ska ju inte behöva ta stryk för att jag gör det.

Kanske ska man göra som många andra ... ha två bloggar. En anonym, där man spyr ut problem och ordvitsar. Och en annan, som är för släkt och vänner med desto mer censur. Men det är inte min stil känner jag i samma stund som jag skriver det.

Ett tag läste jag "Love Sex Money"-bloggen, där var hennes slagord: if it's not in the blog, I didn't sleep with you. Här fläkades det vilt, och jag gillade det... Men det anonyma verkar ibland locka fler än vad de personer som vilt hänger ut sig själva och sina vänner. Vad läser ni mest? Anonyma eller öppna bloggar?

sara som shotgun

Mitt internet pseudonym. Sara shotgun har hängt med ett tag. Det märks även väl i bloggen. 55 stycken har senaste tiden kommit från google till bloggen genom att söka på frasen. Spännande och lite festligt. Jag var på vippen att byta mitt företagsnamn till Sara Shotgun men sen kände jag att det kanske var lite hårt för en frilansjournalist. Så då tänkte jag på Sara Jaysson, eftersom det är mitt andra pseudonym. Men då fanns det tydligen en lite avdankad porrstjärna som hette det. suck!

back baby

nu är jag hemma igen. utfattig kan tilläggas. noll kronor på kontot, klapp klapp klapp

plötsligt händer det

Igår, när man hade avslutat för dagen och åkt hem bestämde jag mig för att ta en runda utomhus. Så var det en så där dag, då allt bara går så helsickes bra. Enkelt, lätt och kul. Så jag passade på, gäller ju att smida.. ja ni vet. Sprang en mil, på bra tid och sov så gott som man kan göra, fantastiskt.

nu ska jag åka till Stockholm och hänga med Mr chef hela helgen. Kolla på Zorn, Terracottaarmen och käka på restaurang. underbart. ses

Nu säger jag wow

För någon vecka sedan pratade vi motion på jobbet och en kollega frågade "Hur långt kan ni springa utan att stanna och behöva gå?" Ja... bra fråga, har ingen aning men nån mil pallar jag nog. Hon häpnade och berättade att hon var tvungen att stanna fler gånger under sin 6 km-runda. Vilket inte är så relavant eftersom hon har tre barn varav ett rätt så nyligen ändå förlöstes, och det har inte jag... he he

Men i efterhand har jag tänkt mycket på det där. Fan va coolt det är, nr jag är ute och springer kan det visserligen kännas jobbigt ibland och inte alla löprundor är ju underbara. Men jag kan i stort sett springa tills jag inte vill springa längre. Det känns både konstigt och roligt på samma gång. Tänk vad mycket mer kroppen klarar nu än för 8 år sedan. Då sprang jag 3 km och var tvungen att stanna och gå i en halvminut nånstans i mitten bara för att reda ut rundan.

Det är nog just detta som gör att jag tycker om att träna så mycket, förutom hur bra jag sover. Just det här med att se kroppen som en maskin, den kan prestera mer och mer och man kan ständigt se förbätttringar på olika saker. Man försöker utmana sig själv, och hela tiden ta ut de där "extra fem procenten" som alla snackar om. Så egentligen är det väl en kombination av självplågeri och bra sömn. he he