gluten

fann en ny mening med mitt liv igår. lakritssirup. till glass, efterätter och smoothies. jesus, jag längtar tills imöra då jag ska mösa i mig den med vaniljglass. 65 kronor- totally worth it- finns här

där satt den

känns ju sådär just nu, iom nedanstående inlägg. Nu när man har varit sjuk i två veckor och inte kunnat träna alls. Så nu måste man väl börja från början igen. men det tar sig. Jag har inte haft ont i mitt knä på väldigt länge nu vilket är skönt, så funderar på att börja springa igen. sweet

gränsen är nådd

Nu, när man ändå tränar minst tre gånger i veckan och under några år byggt upp en bra grundkondition, börjar det mesta bli för lätt. Visst, jag blir ansträngd av det mesta. Men det krävs mer och mer för att verkligen köra slut på kroppen. Spinning är såklart fortfarande jobbigt, det går inte undvika. Men resten, min kropp börjar kräva rätt mkt för att bli ansträngd nu. vanliga pass räcker inte.

Minns en gång att jag såg en intervju med Gunde Svan när han sa att man kommer till en viss gräns. När man tränar så ofantligt mycket, det tyngsta man har jämt och i slutändan känner att: Nu finns det inget kvar att göra. Jag jämställer mig inte med Gunde Svan nu, jag tränar ju bara några få gånger i veckan men känner att jag nästan är där. Antingen måste jag hitta en helt ny träningsform eller så måste jag öka upp intensiteten och helt sluta gå på pass som jag ändå tycker är rätt kul – eftersom de ändå gör så liten nytta.

Vägskäl kallas det nog för

score

vet att det open goal men alltså. paret med stonefaces har anlänt. tycker speciellt om den när han försöker med tankestyrning genom att eyeballa hennes hjärna
http://stardustphoto.wordpress.com/2009/01/12/johnny-brittany/

SUCK

palla människor som "gilla": Hallonlakritsskalle på fejjan. jag bah: nej!