sprit

img src Elsa Billgren

Alla som har varit hemma hos mig har sett och i mång fall även (tyvärr) smakat min k-pistsprit. En helt sjuk spritflaska, formad som ett gevärr, som min pappa fått av nån galen ryss eller polack. anywho, tänkte inte så mycket på det. Spriten är stark som söhren och smaka inte direkt hallon. Men döm av min förvåning när jag hittade bilden ovan på Elsa Billgrens blogg. Åh Elsa dricker också sprit ur en kpistflaska, fast det var visst päronlikör i denna flaska. det är det inte i min det är bara vodka, believe me

vajjert

Det är faktiskt skönt att känna sig lite hemma på sin arbetsplats. att inreda och piffa till lite gör det en rejält portion bättre. Jag har smyckat ut lite men också bytte jag skrivsbordsunderlägg idag.

Bilden är tagen i Kanada, en del mil söder om Montreal. Mitt ute i ingenstanns. Vägar som aldrig verkar ta slut skär rakt igenom skog, fält, höjder och dalar. Det är ofattbart att inse hur stort landet är men också hu obebott det är på landsbygden. I Sverige bor vi 18 personer per kvadratkilometer, förhållandevis lite. I Kanda är den siffran tre... tre personer per kvadratkilomter. Tillgängligheten till all denna mark är minimal då det finns få vägar som ens kan kallas vägar. En hel ocean redo att upptäckas. Fantastiskt land.. helt klart. Vackert är det i alla fall

Inte ofta

Det är som sagt väldigt sällan jag känner behovet att "skriva av mig". Men idag är faktiskt en sådan dag. Men, för att jag skulle skriva av mig detta hade jag behövt en anonym blogg. Open vs anonym...

Jag tänker inte specefikt på mig själv. Jag bryr mig inte särskilt mycket av vad som delar med mig av och inte, så länge det känns okej. Men problem eller tankar kommer ju sällen från en och samma person. Och när det blir fler inblandade är det desto känsligare. Jag har ingen större lust att lämna ut andra, som jag tycker om. Att jag bloggar är mitt val, men andra ska ju inte behöva ta stryk för att jag gör det.

Kanske ska man göra som många andra ... ha två bloggar. En anonym, där man spyr ut problem och ordvitsar. Och en annan, som är för släkt och vänner med desto mer censur. Men det är inte min stil känner jag i samma stund som jag skriver det.

Ett tag läste jag "Love Sex Money"-bloggen, där var hennes slagord: if it's not in the blog, I didn't sleep with you. Här fläkades det vilt, och jag gillade det... Men det anonyma verkar ibland locka fler än vad de personer som vilt hänger ut sig själva och sina vänner. Vad läser ni mest? Anonyma eller öppna bloggar?

sara som shotgun

Mitt internet pseudonym. Sara shotgun har hängt med ett tag. Det märks även väl i bloggen. 55 stycken har senaste tiden kommit från google till bloggen genom att söka på frasen. Spännande och lite festligt. Jag var på vippen att byta mitt företagsnamn till Sara Shotgun men sen kände jag att det kanske var lite hårt för en frilansjournalist. Så då tänkte jag på Sara Jaysson, eftersom det är mitt andra pseudonym. Men då fanns det tydligen en lite avdankad porrstjärna som hette det. suck!

back baby

nu är jag hemma igen. utfattig kan tilläggas. noll kronor på kontot, klapp klapp klapp

plötsligt händer det

Igår, när man hade avslutat för dagen och åkt hem bestämde jag mig för att ta en runda utomhus. Så var det en så där dag, då allt bara går så helsickes bra. Enkelt, lätt och kul. Så jag passade på, gäller ju att smida.. ja ni vet. Sprang en mil, på bra tid och sov så gott som man kan göra, fantastiskt.

nu ska jag åka till Stockholm och hänga med Mr chef hela helgen. Kolla på Zorn, Terracottaarmen och käka på restaurang. underbart. ses

Nu säger jag wow

För någon vecka sedan pratade vi motion på jobbet och en kollega frågade "Hur långt kan ni springa utan att stanna och behöva gå?" Ja... bra fråga, har ingen aning men nån mil pallar jag nog. Hon häpnade och berättade att hon var tvungen att stanna fler gånger under sin 6 km-runda. Vilket inte är så relavant eftersom hon har tre barn varav ett rätt så nyligen ändå förlöstes, och det har inte jag... he he

Men i efterhand har jag tänkt mycket på det där. Fan va coolt det är, nr jag är ute och springer kan det visserligen kännas jobbigt ibland och inte alla löprundor är ju underbara. Men jag kan i stort sett springa tills jag inte vill springa längre. Det känns både konstigt och roligt på samma gång. Tänk vad mycket mer kroppen klarar nu än för 8 år sedan. Då sprang jag 3 km och var tvungen att stanna och gå i en halvminut nånstans i mitten bara för att reda ut rundan.

Det är nog just detta som gör att jag tycker om att träna så mycket, förutom hur bra jag sover. Just det här med att se kroppen som en maskin, den kan prestera mer och mer och man kan ständigt se förbätttringar på olika saker. Man försöker utmana sig själv, och hela tiden ta ut de där "extra fem procenten" som alla snackar om. Så egentligen är det väl en kombination av självplågeri och bra sömn. he he

kolla kolla kolla

var inne en snabbis på rean på friberg. hittade the plånbok som jag tittat på några gånger för halva-halva priset. åh så fin, eggshell med grönt foder. den fanns i konjaksfärg tidigare med samma foder, den var nu slut. men det gör inte så mkt

Tandläkare del II

Just det, och hur gick det hos tandläkaren? Lite tandsten och inga hål. halleluja, det har bara hänt en gång tidigare, förra året. Så skönt... ett år kvar till nästa milsten

mäniskor asså

Ibland undrar jag verkligen om vi alla lever i samma värld av uppfostran. Idag när jag kom ut i trapphuset efter mitt tandläkarbesök fick jag en smärre medmänniske-chock. jag gick ner två trappor och längst ned, vid porten ut till gatan stod en kvinna. När jag var typ, 2 meter från henne fes hon plus att hon rapade samtidigty Va fan, är detta nu okej beteende? Det var ett trapphus. Hon tittade på mig som: Här står jag och göttar mig, fisar, rapar och smsar.

Your siblings

jo, jag har en bror. han heter Carl och är väldigt rolig. han ställer alltid upp för mig och är fantastisk givmild som människa. ett drag som jag uppskattar mer och mer. han är också solidarisk och ser till stor del till andras, eller gruppens bästa än sitt eget. sen har vi många gemensamma intressen: som data- tvspel, sport (utan att hålla på samma lag i någon sport) och att ha kul. vi har haft många bra minnen tillsammans, han är visserligen min lillebror men vi tar båda om varandra. men gud som vi bråkat när vi var små... slogs, hotade, drog och gapade. skönt att det är över, phu

Bilden är gammal och har inget att göra med inlägget, men kolla kort hår!!!

snusk

classy busstation i Jönköping

vad jag tror på.

listan tuffar vidare. jag tror på rättvisa mer än det mesta, i alla lägen. mellan kön och ålder, ursprung och tillhörighet, religion och tankebanor. Även om det är svårt ibland när man helst bara vill skalla nötter för vad de tycker. men i det stora hela tror jag att rättvisa är en otroligt viktig byggsten i allt.

Jag tror också att vi måste tänka ner på naturen än vi gör. jag tror framför.

sen tror jag ju också fruktansvärt mycket andra saker som man kanske inte egentligen borde skriva här, men jag tror att vi alla kan bara vi vill, jag tror på mig själv och de som är nära mig, jag tror på lycka och generositet.

åh, vilket dravel

a moment

jag litar verligen på att människor håller vad de lovar. Säger du att vi ska se bio ihop. då gör vi det. lovar jag att inte berätta något för nån annan håller jag det. Jag tycker in om folk som inte kan leva upp till sånt. Det kan hända oförutsedda saker men jag litar på sådan som människor säger till mig.

en gång för några år sedan berättade jag en sak i förtroende för X, som jag numera inte umgås med. det gällde mig, mr chef och en person till. En gemensam vän vi alla kände. En vecka senare konfronterar den sistnämnda vännen mig med händelsen. Det var inget jobbigt och orsakade heller inget större problem, men det är princpen. När jag faktiskt kom på att det enda sättet som vännen kunde fått reda på det som diskuterats var genom X blev jag sur som fan först. Men sen ingsåg jag bara att alla inte tänker som jag. De personerna behöver någon som säger: Jag vill inte att du berättar detta vidare. Och tom då fattar de knappt.

det tycker jag är konstigt. Men, som mr Chef säger, jag är alldeles fruktansvärt godtrogen ibland. Det kan väl både vara bra och dåligt men säger du något till mig så tror jag oftast på det. Och berättar jag något i förtroende så litar jag på att det är just så... i förtroende.

CHOCK

alltså, vädret, snön och bilfärden till jobbet idag. Fattar knappt själv hur man orkar köra i sånt här. På E4 var det tio centimeter snötäcke, plus att jag två gånger hamnade efter skottare som körde i 50 km/h utan möjlighet att köra om. Det tog ungefär 1,5 timme till jobbet, dvs dubbelt så lång tid som vanligt. väldigt ovärt, men jag beslutade att jag ändå gick på mitt pass i vinterkaoset, jag var ju ändå inom kommunens gränser och "bevakade". check!

förändring

LUGGA MIG!