SAKNAD

För ungefär 2 månader sedan avlivade jag min häst Valle. Jag har haft honom sedan jag var 14 (you do the math) och han betydde väldigt mycket mer för mig än vad jag tidigare trott. det går inte en dag när jag inte tänker på honom och vad jag gjort. att jag faktiskt var den som avslutade hans liv. Och jag vet att det nästintill var nödvändigt, han var väldigt gammal, halvt döv och blind och dessutom hade han tappat all överlevnadsinstinkt som någonsin funnits i honom och dessutom haft någon stroke eller liknande. dessutom är det fruktansvärt svårt att se, gäller såklart både människor och djur, som en gång varit stora, starka, vackra och ståtliga bli mindre, krympa och bli kröppliga. jag bär visselerligen ansvar för att jag avlivade honom, jag vet det, och det finns ju inget rätt eller fel i denna situation.... men varför mår jag så jävla dåligt då?