pendla

igår när jag åkte hem med tåget satt det en mamma med dotter , cirka 18 bast, framför mig. puckade konversationer i mer än en timme tvingades jag höra när de väldigt högljutt gapade på.
När vi äntligen kom fram till JkPG tänkte jag att nu var eländet över men så var inte fallet när vi kom fram så att man såg Vättern.

mamman: Titta, va fint (börjar fota)
dotter: ja verkligen, det är väl havet.
mamman: ja det är det väl, eller ligger det hav här i Jönköping
dottern: jag vet inte.
mamman: det måste vara en sjö, det tror jag