funnit mig själv

Min far har alltid levt för att jobba. han har arbetat minst 10 timmar varje dag. oftast upp emot 14. Han har varit på jobbet under helgerna och åkt dit på kvällar och nätter. Han har slitet, förhandlat, investerat och motiverat. Allt för att hans företag ska avancera och bli bättre. På mina föräldrars bröllopsresa åkte de till Amsterdam och han passade på att ta två dagar för att arbeta. Han har alltid varit sanslöst driftigt och jobbat stenhårt för det han tror på. Mycket mer än jag någonsin kommer klara av, det är jag medveten om.


Men...Nu känner jag att det till stor del färgat av sig på mig. Jag har en enorm vilja att lyckas och arbeta hårt. Work hard- play harder.
Det har liksom blivit en del av mig att jag vill arbeta. Mer, hårdare och bli bättre. Jag tror inte att det handlar om bekräftelse, det handlar bara om en vilja att utvecklas maximalt. Jag kanske är min fars dotter trots allt.