glad

det är inte så många som uppmärksammat att man ska byta jobb. Inte ens när det blev offentligt kom det fram redaktionsmedlemmar och sa: va kul!
Så då tänker man att alla kanske inte tycker de är kul alls.

Men idag fick jag ändå en blomma av B. Hon kom fram helt oväntat för att säga, välkommen som vår nya chef. Och detta från en kvinna som jobbar på företaget i stort sett hela sitt yrkesliv och sett ett antal chefer. Uppfriskande och så himla uppskattat.

nu ska man bara försöka vårda det lilla livet också och se till att den överlever. kan ju bli lite pinsamt annars

första dagen på resten av allt annat

Idag chefar jag loss. det är min första dag på egen hand. Spännande och jag känner mig lugn men något stressad. Vad mycket det är att hålla koll på, och varje gång det känns som man har lite mer koll så kommer något emellan och man glömmer bort vad det var man sysslade med innan avbrottet.

Fast min största fear är nog att alla ska börja granska nogrannare och titta snett på mig för att jag är 28 (snart 29) och kvinna. Jag är inte rädd för hur jag kommer reagera- jag skiter fullständigt i det - men jag är lite orolig för att det kommer att bli situationer som är jobbiga att lösa. Eller skitsnack, åh vad trött jag är på sånt. Men gabba habba, det ordnar sig. Nu kör vi!

ilandsproblem

idag jag jag scrollat så mycket med musen på jobbet att jag fått ont. numera scrollar jag med långfingret för att läka mitt lilla pekfinger.. aj aj.

ser genom mig

i fredags när min frisör tvättade mitt hår efter färgning frågade hon mig "Är du väldigt stressad?" Kanske inte den vanligast frågan att få från sin frisör men jag erkände att det var nog så. "Det känns i din hårbotten, du är stel och hård." What liksom!? Men det stämmer tydligen, är det inte konstigt. Att man kan avgöra stressgraden i hövet.

Så nu är det antistresskampanj denna vecka. Har ställt in en sak jag skulle göra för att verkligen hinna med att slappna av. Det ska bli både skönt och...avslappnande.

detta är ett underbart fotoprojekt. back to the future. att kopiera barndomsbilderna mycket ... mycket senare. vilken fantastisk tanke. nästan avundsjuk att jag inte kom på själv

surt säger räven

Lite tråkigt är det allt. Idag ska jag ha redaktionsmöte med min ungdomsredaktion. Jag ska tyvärr inte vara redaktör för dem längre iom att jag snart byter tjänst. Åh så tråkigt det känns. har varit roligt och utmanande att verkligen utveckla och driva redaktionen framåt.

På ett sätt känns det väldigt tomt, å andra sidan vet jag att min nya tjänst kommer bli fantastiskt kul och att det helt enkelt inte finns tid för något mer. Även om jag hade önskat att det inte var så. Det är med lite bitterhet som jag lämnar över, men jag är säker på att min efterträdare kommer sköta redaktionen väl, vilket känns otroligt lättande.

Så, nu förbereder jag mig för sista anstormningen. Med papper, feedbackmail och sortering.

plötsligt händer det

... good hairday. det var längesedan kan jag säga

mr chef

nattprat för en vecka sedan, jag väcks av att jocke skriker rakt ut:

Men du är ju så jävla kass!
jag: Va, vem?
Mr chef: Domarjäveln ju!
jag: okej... *livrädd och nyvaken

sanslöst

Ibland undrar man ju om det här med "internet" verkligen är hälsosamt. Underbaraclaras bebis är tydligen i världen, och det är ju kul för henne. Men seriöst, nästan 1 000 kommentarer på knappt ett dygn? Va fan gör folk på sin fritid, sitter och väntar på att hon ska skriva något om barnet som landet? Måste erkänna att jag tycker det är mer än sanslöst, vet ju att hon har många läsare, men det är lite in i absurdum. har en stark magkänsla av att lägga ner hela min blogg. Jag har inga 1 000 läsare men fy, människor är ju som synes maniska bara de hittar en hang-up.

vad tar all tid vägen

min vecka, och även min förra, har varit sanslöst stressig. har så mycket att göra på veckodagarna för att frigöra tid från helgerna men denna blev nog ändå lite extrem.

måndag: fika med malin, handla lite mat+hämta bilen, hemma kl 20,00.
tisdag: jobba kväll, så hann med att städa lite och löpa på förmiddagen innan jobbet
onsdag: jobba kväll, satt i styrelsemöte hela förmiddagen fram till 13,00
torsdag: jobbar långdag, träna, sen packa för sthml.
fredag: jobba och sen sätta mig i bilen och köra till sthml.

Har börjat inse att jag antagligen måste börja dra ner på allt planerat för att orka existera. Helt slut efter allt detta farande fram och tillbaka. Det behövs verkligen minst en dag när man är hemma i sitt hem och inte gör något alls. Hur många sådana har ni?

så många val, så lite tid

Man tänker ju lite på att köpa ny bil va.. eftersom min egen har gett mig major problem med baksidan på mitt lår och antagligen ischias så kanske det är dags. kan inte köra mer än en timme i min bil innan jag får sanslöst ont i baksidan av låret och nästan ända ner till foten. Och nu så står man och väljer mellan, modell, årtal, inredning och utredning. Men ja.. också färg såklart.

Jag har haft röd nu i två omgångar så där säger skräddaren nej. Men i övrigt....



blå abyss?


shark grey?


vit macre?

annorlunda

Denna vecka har jag arbetat på en annan redaktion på tidningen. Vi har haft arbetsrotation för att lära känna våra medarbetare på andra redaktioner bättre. Det hela har fortlöpt rätt så smidigt förutom att pendlingstiden blir förlängd med en rätt bra stund.

Men dock, va konstigt det är att sitta vid en helt annan arbetsplats än sin egen. Den anpassar man, bygger om och donar med för att det ska kännas behagligt. Man blir nästan lite förvirrad när man ska besluta var man ska sitta och anteckna och med vilken hand man ska ta telefonen. Känner ändå att jag vant mig rätt fort men jag föredrar ändå min egen plats eftersom den är just "min".

Sista dagen är dessutom rätt så lugn. Inte så mycket inbokat men en hel del småsaker som ska slutföras. Skönt avslut på en annorlunda vecka. Börjar ju till exempel dagen med att skriva ett blogginlägg, bara en sån sak.

sprit

img src Elsa Billgren

Alla som har varit hemma hos mig har sett och i mång fall även (tyvärr) smakat min k-pistsprit. En helt sjuk spritflaska, formad som ett gevärr, som min pappa fått av nån galen ryss eller polack. anywho, tänkte inte så mycket på det. Spriten är stark som söhren och smaka inte direkt hallon. Men döm av min förvåning när jag hittade bilden ovan på Elsa Billgrens blogg. Åh Elsa dricker också sprit ur en kpistflaska, fast det var visst päronlikör i denna flaska. det är det inte i min det är bara vodka, believe me

vajjert

Det är faktiskt skönt att känna sig lite hemma på sin arbetsplats. att inreda och piffa till lite gör det en rejält portion bättre. Jag har smyckat ut lite men också bytte jag skrivsbordsunderlägg idag.

Bilden är tagen i Kanada, en del mil söder om Montreal. Mitt ute i ingenstanns. Vägar som aldrig verkar ta slut skär rakt igenom skog, fält, höjder och dalar. Det är ofattbart att inse hur stort landet är men också hu obebott det är på landsbygden. I Sverige bor vi 18 personer per kvadratkilometer, förhållandevis lite. I Kanda är den siffran tre... tre personer per kvadratkilomter. Tillgängligheten till all denna mark är minimal då det finns få vägar som ens kan kallas vägar. En hel ocean redo att upptäckas. Fantastiskt land.. helt klart. Vackert är det i alla fall

Inte ofta

Det är som sagt väldigt sällan jag känner behovet att "skriva av mig". Men idag är faktiskt en sådan dag. Men, för att jag skulle skriva av mig detta hade jag behövt en anonym blogg. Open vs anonym...

Jag tänker inte specefikt på mig själv. Jag bryr mig inte särskilt mycket av vad som delar med mig av och inte, så länge det känns okej. Men problem eller tankar kommer ju sällen från en och samma person. Och när det blir fler inblandade är det desto känsligare. Jag har ingen större lust att lämna ut andra, som jag tycker om. Att jag bloggar är mitt val, men andra ska ju inte behöva ta stryk för att jag gör det.

Kanske ska man göra som många andra ... ha två bloggar. En anonym, där man spyr ut problem och ordvitsar. Och en annan, som är för släkt och vänner med desto mer censur. Men det är inte min stil känner jag i samma stund som jag skriver det.

Ett tag läste jag "Love Sex Money"-bloggen, där var hennes slagord: if it's not in the blog, I didn't sleep with you. Här fläkades det vilt, och jag gillade det... Men det anonyma verkar ibland locka fler än vad de personer som vilt hänger ut sig själva och sina vänner. Vad läser ni mest? Anonyma eller öppna bloggar?

sara som shotgun

Mitt internet pseudonym. Sara shotgun har hängt med ett tag. Det märks även väl i bloggen. 55 stycken har senaste tiden kommit från google till bloggen genom att söka på frasen. Spännande och lite festligt. Jag var på vippen att byta mitt företagsnamn till Sara Shotgun men sen kände jag att det kanske var lite hårt för en frilansjournalist. Så då tänkte jag på Sara Jaysson, eftersom det är mitt andra pseudonym. Men då fanns det tydligen en lite avdankad porrstjärna som hette det. suck!

back baby

nu är jag hemma igen. utfattig kan tilläggas. noll kronor på kontot, klapp klapp klapp

plötsligt händer det

Igår, när man hade avslutat för dagen och åkt hem bestämde jag mig för att ta en runda utomhus. Så var det en så där dag, då allt bara går så helsickes bra. Enkelt, lätt och kul. Så jag passade på, gäller ju att smida.. ja ni vet. Sprang en mil, på bra tid och sov så gott som man kan göra, fantastiskt.

nu ska jag åka till Stockholm och hänga med Mr chef hela helgen. Kolla på Zorn, Terracottaarmen och käka på restaurang. underbart. ses

Nu säger jag wow

För någon vecka sedan pratade vi motion på jobbet och en kollega frågade "Hur långt kan ni springa utan att stanna och behöva gå?" Ja... bra fråga, har ingen aning men nån mil pallar jag nog. Hon häpnade och berättade att hon var tvungen att stanna fler gånger under sin 6 km-runda. Vilket inte är så relavant eftersom hon har tre barn varav ett rätt så nyligen ändå förlöstes, och det har inte jag... he he

Men i efterhand har jag tänkt mycket på det där. Fan va coolt det är, nr jag är ute och springer kan det visserligen kännas jobbigt ibland och inte alla löprundor är ju underbara. Men jag kan i stort sett springa tills jag inte vill springa längre. Det känns både konstigt och roligt på samma gång. Tänk vad mycket mer kroppen klarar nu än för 8 år sedan. Då sprang jag 3 km och var tvungen att stanna och gå i en halvminut nånstans i mitten bara för att reda ut rundan.

Det är nog just detta som gör att jag tycker om att träna så mycket, förutom hur bra jag sover. Just det här med att se kroppen som en maskin, den kan prestera mer och mer och man kan ständigt se förbätttringar på olika saker. Man försöker utmana sig själv, och hela tiden ta ut de där "extra fem procenten" som alla snackar om. Så egentligen är det väl en kombination av självplågeri och bra sömn. he he

kolla kolla kolla

var inne en snabbis på rean på friberg. hittade the plånbok som jag tittat på några gånger för halva-halva priset. åh så fin, eggshell med grönt foder. den fanns i konjaksfärg tidigare med samma foder, den var nu slut. men det gör inte så mkt

Tandläkare del II

Just det, och hur gick det hos tandläkaren? Lite tandsten och inga hål. halleluja, det har bara hänt en gång tidigare, förra året. Så skönt... ett år kvar till nästa milsten

mäniskor asså

Ibland undrar jag verkligen om vi alla lever i samma värld av uppfostran. Idag när jag kom ut i trapphuset efter mitt tandläkarbesök fick jag en smärre medmänniske-chock. jag gick ner två trappor och längst ned, vid porten ut till gatan stod en kvinna. När jag var typ, 2 meter från henne fes hon plus att hon rapade samtidigty Va fan, är detta nu okej beteende? Det var ett trapphus. Hon tittade på mig som: Här står jag och göttar mig, fisar, rapar och smsar.

Your siblings

jo, jag har en bror. han heter Carl och är väldigt rolig. han ställer alltid upp för mig och är fantastisk givmild som människa. ett drag som jag uppskattar mer och mer. han är också solidarisk och ser till stor del till andras, eller gruppens bästa än sitt eget. sen har vi många gemensamma intressen: som data- tvspel, sport (utan att hålla på samma lag i någon sport) och att ha kul. vi har haft många bra minnen tillsammans, han är visserligen min lillebror men vi tar båda om varandra. men gud som vi bråkat när vi var små... slogs, hotade, drog och gapade. skönt att det är över, phu

Bilden är gammal och har inget att göra med inlägget, men kolla kort hår!!!

snusk

classy busstation i Jönköping

vad jag tror på.

listan tuffar vidare. jag tror på rättvisa mer än det mesta, i alla lägen. mellan kön och ålder, ursprung och tillhörighet, religion och tankebanor. Även om det är svårt ibland när man helst bara vill skalla nötter för vad de tycker. men i det stora hela tror jag att rättvisa är en otroligt viktig byggsten i allt.

Jag tror också att vi måste tänka ner på naturen än vi gör. jag tror framför.

sen tror jag ju också fruktansvärt mycket andra saker som man kanske inte egentligen borde skriva här, men jag tror att vi alla kan bara vi vill, jag tror på mig själv och de som är nära mig, jag tror på lycka och generositet.

åh, vilket dravel

a moment

jag litar verligen på att människor håller vad de lovar. Säger du att vi ska se bio ihop. då gör vi det. lovar jag att inte berätta något för nån annan håller jag det. Jag tycker in om folk som inte kan leva upp till sånt. Det kan hända oförutsedda saker men jag litar på sådan som människor säger till mig.

en gång för några år sedan berättade jag en sak i förtroende för X, som jag numera inte umgås med. det gällde mig, mr chef och en person till. En gemensam vän vi alla kände. En vecka senare konfronterar den sistnämnda vännen mig med händelsen. Det var inget jobbigt och orsakade heller inget större problem, men det är princpen. När jag faktiskt kom på att det enda sättet som vännen kunde fått reda på det som diskuterats var genom X blev jag sur som fan först. Men sen ingsåg jag bara att alla inte tänker som jag. De personerna behöver någon som säger: Jag vill inte att du berättar detta vidare. Och tom då fattar de knappt.

det tycker jag är konstigt. Men, som mr Chef säger, jag är alldeles fruktansvärt godtrogen ibland. Det kan väl både vara bra och dåligt men säger du något till mig så tror jag oftast på det. Och berättar jag något i förtroende så litar jag på att det är just så... i förtroende.

CHOCK

alltså, vädret, snön och bilfärden till jobbet idag. Fattar knappt själv hur man orkar köra i sånt här. På E4 var det tio centimeter snötäcke, plus att jag två gånger hamnade efter skottare som körde i 50 km/h utan möjlighet att köra om. Det tog ungefär 1,5 timme till jobbet, dvs dubbelt så lång tid som vanligt. väldigt ovärt, men jag beslutade att jag ändå gick på mitt pass i vinterkaoset, jag var ju ändå inom kommunens gränser och "bevakade". check!

förändring

LUGGA MIG!

att få nej

jag bad precis om ledig den 7 januari. nästa vecka börjar jag jobba på måndag, den tredje, sen jobbar jag oavbrutet fram till den 14, endast en dags ledighet. jag önskade att få vara ledig även fredag. men så hade alla andra hunnit före och frågat. så det gick inte. ibland kan man bli så trött på sin arbetsgivare, när man från tidigare arbeten är van vid att ofta få hjälp med ledighet. att kunna "fixa och trixa" för att lösa det mesta. ge och ta osv. eller som när man var sin egen frilans och tog ledigt när man ville. men ja, det är ju inte alltid så enkelt. I allafall inte just nu tyvärr. Så det blir det elva dagars jobbade i följd med endast en dags återhämtning, fjuttigt värre. ush